The Berndt – GBGBG

*****

Jag vet inte vad jag förväntade mig av The Berndt före denna debutskiva som nu ska försöka återges i skriven text. Pojkarna på bilden i (det tämligen störiga) konvolutet ser väldigt snälla ut. Det är mycket som känns störigt med The Berndt överhuvudtaget. Jag vet inte riktigt vad som menas med vare sig bandnamnet The Berndt eller albumtiteln GBGBG. Men redan under första spåret ”Please leave our name alone” berättar sångaren på knackig engelska att jag ska ge deras låtar en chans. Här kommer en chans.

Om någon skulle tonsätta pastellkritor i indie/punk/pop-tappning skulle det låta som The Berndt. Musiken spretar hej vilt och jag får inget bra grepp om vad skivans tio låtar ska tala om för mig. Hoppas det är ett medvetet grepp. Den smått kaos-panikartade känslan som infinner sig under andra låten ”Indeed” är det som gör att The Berndt svänger. Roliga syntherzheiser-funktioner används flitigt och överallt i kombination med fyrtakts indie/punk/pop. Det blir väldigt mycket av allt hela tiden.

Det som räddar The Berndt är att det svänger grymt bra. Jag misstänker att det kan vara en spännande upplevelse att se bandet live. ”Hurried feathers” är en mycket bra poplåt och troligtvis den som snedluggade Lerums-töser sjunger med i under spelningar på Sticky Fingers på torsdagar. Det bästa av låtmaterialet kommer mot slutet. Spår nummer sju; ”Spring, summer, done sun” är mycket bra och lite mer städad än resten. Även om sångare Linus stämma inte är av renaste och mest hårresande karaktär kommer bandet genom denna recension med beröm godkänt betyg. Visst låter han som Millencolin-Nicola ibland!

Till slut känner jag mig delad angående The Berndt. Musiken är inte cool, sorglig eller sårbar, men det spelar mindre roll under stunder då de lyckas. Om bandet hittar en väg att styra sin musik mot är jag övertygad om att nästa album blir tydligare och bättre. Det finns alldeles för många stunder av njutning i GBGBG för att en sågning skulle vara legitimt. Trea är inget tråkigt betyg Rasmus. Tack för en lite störig men trevlig debut.

HändelsErik