Jaqueline Pamela Nakiri Nalubale, mer känd som Jaqee, är en av få som upprätthåller en, tämligen sval, svensk reggaescen. Till vardags bor hon i Berlin, men väl hemma i Göteborg kan hon inte tacka nej till en halvtimmes tjôt med Snorstadsungar.

Som trettonåring flydde Jaqee krigets Uganda och landade till slut i Göteborg och Angered. Tjugo år senare har det blivit tre album och förra veckan vann hon pris för årets rytm på Manifestgalan. Senaste skivan Kokoo Girl ,som snart släpps i nytt konvolut i Frankrike, var en av förra årets svängigaste.

Det har varit väldigt lekfullt och jag försöker tänja på gränserna. På den här skivan ville jag återuppliva ska, roots och den typen av äldre genrer., säger Jaqee.

Med en kopp te på Bengans vid Stigbergstorget myser Jaqee i en stickad grå mössa. Ikväll är det spelning på Nefertiti. Cirka tio musikanter backar upp när det vankas livespelning. Det var viktigt att få med ett dansant inslag i musiken inför hennes tredje album. Jaqee vet var det kommer i från:

Tidigare har jag vart mer åt rockhållet. Den här gången ville ja väl framhäva något slags underklass. Alltså blattarna du vet. Jag har ju fått en möjlighet att ge tillbaka något till mina rötter. Om det kan inspirera någon så är det ju bra.

Rötterna finns i delvis Göteborg och Jaqee tycker det känns skönt att vara här, även om hon har problem med att svara på vad som räknas som hemma. I dagsläget bor hon i Berlin och trivs.

Jag tror att Berlin är romantiserat faktiskt. Det är bra att bo där men också trendigt. I Kreuzberg där jag bor är det jävligt sunkigt faktiskt med mycket konstnärer som inte har råd att betala hyran. Men miljön är jävligt bra för kreativitet, säger hon.

Den lilla Sverigerutt hon just nu befinner sig på kommer att avslutas på Berns, 20 februari. Innan dess blir det en tur till Örnsköldsvik, men första anhalt efter teet, som nu börjar ta slut, är Statsmissionens second hand på Stigbergstorget. Kanske en fingervisning om att Anton K och Jaqee har en gemensam nämnare i inköpsställen av kläder.

Det rosa nagellacket på hennes fingrar ska i kväll krama en elektrisk mikrofon på Nefertiti- förhoppningsvis göra en publik lycklig och sedan föra Jaqee närmare ett givet mål:

Min slutmission är någonstans att kunna åka tillbaka till Afrika och spela. Den tanken har funnits hela tiden sedan första skivan.

Text: Erik Grönlund
Foto: Ludvig Helin