Pacemaker tillför köttmode. The good things in life are free!

Kolla in:

Sedan min vän Dessner spelade upp den här skiten i februari förra året så har jag varit hooked och älskat den jämförbart med kärleken ett tjockt barn har för tårta.

Vi snackar om Bon Iver, mina vänner. Bon Iver vars samtliga låtar har passerat 100-gränsen i antal spelningar på min iPhone och känns fortfarande lika bra. Lika bättre. Lika bäst.
Jag har aldrig kännt så här för en skiva innan. Inte på den här nivån. Närmast ligger väl Drizzy’s ”So Far Gone”-mixtape eller TTA’s ”A New Chance”. Men då ligger de ändå långt ifrån.

Kan inte minnas att jag spolat förbi någon låt på ”For Emma, Forever Ago”-plattan. Någonsin. Utan det är liksom 40 sammanhängande minuter som går. Så jävla bra tycker jag att den är.

Varför? För att den har lyckats passa in i alla modisar och kretsar, humör och känslor. Den funkar bara. Inga konstigheter. Den bara är.

Klart att jag har en favoritlåt. Skinny Love är min val av vapen. Jag ryser till bara jag ser konstellationen av bokstäver som utgör de två orden.

Ni som lyssnat, jag vet att ni är lika hooked som moi. Ni borde vara om inte annat.

Ni som missat.. Lyssna in er här och gör det fort, ni kommer inte ångra er!
Bon Iver – For Emma, Forever Ago

För er inbitna, här är ett par annorlunda versioner:

(Den här får mig verkligen att rysa.. Var är min kopp java och solskenet, baby?)

Hittade precis en film på min gamla dator. En 1.30 min lång semesterfilm från Bad Gastein 2007. Helt sjukt vilka flashbacks den gav mig.
90 procent av filmen är fester och fyllesnack med Snooks ”ÄR”-platta i bakgrunden. 5 procent av filmen går jag utan tröja och smygflexar mig (trodde ingen skulle märka, men det märks alldeles för tydligt, haha), resterande procent är brädåkning och skånska grannar.

Just det året hade jag verkligen hårdtränat. Jag hade gått från 92 kg, till 83 st likadana och var slank som en firre. Klart jag ville få det dokumenterat, eftersom jag själv vet vilken periodare jag egentligen är. Kan inte bli annat än inspirerad. Jag menar, jag har gjort det en gång, kan likaväl göra det igen. Eller?

Hursomhelst, något som jag minns bäst från resan är just våra 2 skånska grannar. Dessa 2 medelålders dudes hade dragit iväg tillsammans, med buss, till Österrike för en veckas skidsemester.
Det är väl inget speciellt med det tänker ni? Jodå det är det, för det roliga med just dem här två är att de inte kände varandra innan, utan hade bara gemensamma bekanta. Den ene jobbade som väktare, och den andre, om jag minns rätt, jobbade inte alls. Väktaren hade fiskat runt bland sin bekantskapskrets efter någon villig resekamrat och hade då hamnat med den arbetslöse möss-samlaren. De verkade trivas bra ihop, väktarn och möss-killen. Möss-killen var den bästa, han kändes som en riktig a-lagare med ett riktigt udda intresse för fula huvudbonader. Det var i stort sett det enda han hade handlat på resan. En rosa solhatt, en orange jägermössa och en grönorange stråromsmössa. Riktigt jävla fula.
Någon av de sista kvällarna bjöd vi in dem till förfest bara för att. Det blev ett jävla kalas. Möss-killen visade stolt upp sin samling och spexade framför kameran i sin rosa älskling. Enorma mängder strårom och billig champagne ledde till ett sporadiskt placerat maginnehåll och minnesluckor utan dess like. En jävla kväll.

Nu i efterhand så vet jag att vi missmatchade våra utgångar ganska så grovt. Alexander och Anton som var med på resan, åkte tillbaka och säsongade där under vinterhalvåret, och enligt dem så gjorde vi alla fel man kunde göra när det gällde utgångstraditionerna i lilla Bad Gastein. Feck d. Vi hade roligt iallafall. Vad visste vi liksom, 4 dudes på knappa 18 år.

Fan vad underskattat det är med att filma grejer. Mer filmmaking åt folket. Säger som DJ Khaled; It’s A Movie!

Världens bästa lillebror fyller två decennier!

Hörde jag grattis?

Peci & Brown (Adidas Predator Vs. F-50 Camp)

Feck! Efter att ha skickat iväg proverna inser jag nu, efter att ha fått en PDF-fil på rejn’s prover till HDK, att jag kanske borde lagt lite mer tid på helhetstemat.

Rejn hade fixat upp ett tema av hög klass på sin, medan jag i stort skrev ut allting, smackade upp det på hemmagjorda pannåer (fuck u, rejn!) och skrev en liten beskrivning för hand. Feck.
Hoppas de tänker outside the box när de ser mina grejer, det är ju ändå bra skit om man frågar mig.

Ja, ja, enough with the morningcomplains..

Får göra resterande arbetsprover snyggare bara.. And yes, jag har redan börjat!

Jag har aldrig någonsin varit såhär nervös inför en grej som nu. Aldrig. Det är ganska skönt faktiskt. Det känns bra, samtidigt som det beblandas med oro, allt detta i en bra balans. Ingenting överdrivs, bara hoppet som växer.

Jag snackar självklart om mina planer inför det som komma skall.

Varje gång jag tittar ut genom fönstret på jobbet och ser solen skina, snön som smälter, då, just då, fylls jag med en enorm glädje och hopp. Jag fylls upp och skiner som om jag själv stod i zenit. Jag slungas fram i en framtid nära mig, där jag ser mig själv på en helt annan plats, sysslandes med en helt annan grej. Jag tror på mig själv, det måste jag, för hade jag inte gjort det hade väl det här aldrig hänt.

På ett eller annat sätt så kommer min vardag förändras drastiskt inom ett par månader, det med vilja och välbehag.

Jag är trött på att trampa på stället i samma stad sen 96, trött på att se alla andra lämna medan man är kvar där bara för att jag är bekväm. När jag säger bekväm så menar jag bekväm som i deg/cash/para/flues/pengar. Kärt barn har många namn.

Bekvämligheten dödar. Det är just den som är boven i dramat. Jag kan inte undgå att avundas och se upp till folk som verkligen skiter i det bekväma i livet, som bara slänger sig ut i svängen och hoppas på det bästa. Det är även just dessa människor som lyckats bäst hitintills i livet. En enorm eloge till er, keep on keepin’ on!

Jag menar självklart inte att du ska säga upp dig direkt, skita i dina vänner, dumpa din partner och satsa allting på rött. Utan bara tänka över saken, vad får du egentligen ut av din vardag? Kommer du någon vart?
Det finns inget svar som passar alla, utan kompis, du får lista ut skiten själv. Ingen lathund, inget tutorial-klipp du kan googla. Allt ligger i dina händer.
Jag har insett vart jag vill komma, och vart jag är på väg. Dags att göra något åt saken, jag menar, det är bättre sent än aldrig, och kompis, det är aldrig försent.

Så lova mig en sak. Att ni ska tänka över, tänka om och tänka rätt så ses vi uppe på toppen av Kilimanjaro med varsin champwayne i handen, samtidigt som vi häller ut dem i snön till minne av bekvämligheten!

Bara business. Precis som robotar.

VA FAN? ÄR DEN HÄR PÅ RIKTIGT? KAN VARA DEN SJUKASTE PRODUKTREKLAMEN JAG SKÅDAT!

Det jag försökte säga med mitt förra inlägg är att jag är en fri man nu. Ska kroka upp med bloggen furreal nu. Vi ska göra massa inläggsbabys.

Puss

Jag är sån här som person. Har alltid varit. Försöker att inte vara. Jag sparar alltid allt jobb till sista dagen.
Fuck it, jag är klar nu iallafall. Tack!

Istället för att ligga hemma och peppra på tangenterna under helgen, njöt jag istället av vädret. People, det är äntligen sol. Visst, det är kallt som fan, men solen, glöm inte solen!

Så i lördags, efter äckliga burgare på Surf’n'Turf, traskade jag och min gode vän Petter upp till hans lya. Fram med täcken, filtar, kaffe och musik. Ut på balkongen för att börja på 2010 års långa soldyrka. Shit vilken soft lörday det var. Våren är här nu, folks. Snart iaf.

Solen. Min bästa vän. Jag vet hur ni svenskar fungerar. Ni skulle aldrig våga. Seriöst, om jag hör någon jävel klaga på solen i år. Jag vet inte vad som händer då. Men något. Nu kommer agget:

SHIT OMG LOL SMILEYFACE PÅ DEN JÄVELN. VI HAR HAFT EVIG VINTER MOFOS! TA AV DIG JACKAN SÅ SLIPPER DU SVETTAS!!!!!!111111 JAG DRICKER MER MJÖLK ÄN DIN MAMMA PRODUCERAR!!!!! ASSFACE!!!! POWPOWPOW!!!!!!!111

Där fick vi ut det. Gonatt. Suttit alldeles för länge vid datorn idag. Bli inte som jag när du blir stor. Typ.

Det viktiga är att inte övermatcha..

Funderar på att döpa om hela bloggen, eller rättare sagt, döpa om min blogg. Från Airmir till ÄRMEN..?

Hur känns det? Hur smakar det? Klingar det bättre? Värmer det mer?

Tell me, tell me, tell me..

It’s the drakeover. Ligger i min säng. Det hade varit helt becksvart omkring mig, om det inte vore för det vaga ljuset myrornas krig ger ifrån sig.
Men datorn gör sitt jobb. Pumpar ut Drake’s nya singel ”Over”. Det är slut, det är slut, men långt ifrån över.

Bästa slutet på en lång dag. Bästa början på en kommande.

399 kr!

Vaknade i natt, svettig och illamående. Kubbade iväg till toaletten och dumpade allt innehåll från min mage.

Så nu ligger jag här i min säng, alldeles kallsvettig och äcklig. Jag är arg. Riktigt arg. Så som det ser ut nu, så blir det inget Stockholm till helgen. Feck.