Jag gillar inte house. Alls. Ingen hemlis. Detta kommer bli lika mycket ett försvarstal som tips på något riktigt viktigt. Maluca var iallafall namnet. Det är något som händer med den latinamerikanska flörten och det fantastiskt dämpade ljudet i El Tigeraso. Naturligtvis bakom inspelningsspakarna: Diplo. Intervjun till throwmeaway.se fick mig att älska mer. Om Joel Borg och kompisarna på Luger är duktiga så kan detta bli en fullvärdig komponent till M.I.A på ett ännu intressantare Way out west.

Trevlig helg.

Det var expertvecka på Ljungskile folkhögskola: Mattias Göransson (Filter), Sanna Klinghoffer (Kaliber P1), Random Snubbe (TTELA) och Niklas Orrenius (Sydsvenskan). Två av dessa fyra, sinnesjukt bra, föreläsare hävdar att man får rätt mycket respons om man bloggar skit om SD. De läser tydligen allt och det här läser ingen. Därför går tanken nu att en mentalt handikappad läsare är bättre än ingen läsare alls.

Sverigedemokraterna: Björn Söder, Jimmie Åkesson, Sten Andersson, Jonas Åkerlund (tror inte det är musikvideoregissören eftersom han håller på med skitsmal sk. batikhäx-kultur), Per Björklund. Hoppas ni läser detta och uppskattar all den svarta kultur vi delar med oss av här. Men det är naturligtvis inte på riktigt utan en muslimsk/afrikansk/multikulti/kommunistisk/public service komplott. Ha en trevlig dag. Hata lite mer i lite fulare slipsar – då är riksdagen eder.

Och så till det billiga nöjet:

Det hände i med Anna Anka i Dum, Dummare, det har säkert hänt 100 gånger till, och nu har det hänt igen. En svensktalande person dyker upp i TV eller film där man minst anar det. I fallet nedan handlar det om Englands motsvarighet till Andra Avenyn: Skins. Största skillnaden är att Skins faktiskt håller hög kvalitet om än bara stundtals – men ändå.

I klippet från avsnittet nedan får man träffa Effy som i tidigare avsnitt försökt ta livet av sig och nu hamnat på psyk-hem. 2:35 in i klippet kikar hon in i ett rum…. resten är historia, och det jobbigaste är väl ändå att man rent instinktivt känner ”fan va coolt med svenska”.

Karl E. hade i dag vänligheten att introducera mig för Högströms Tekniska. Enmansföretag. Episk skit. Just nu lever jag i tron om att den här lilla gubben är på riktigt. Fram tills någon bevisar motsatsen, att han t.ex skulle vara ett skämt, så skrattar jag mig lycklig vid min (av icke Högström själv felsökta) dator. Tänk tanken att han finns på riktigt. Det hade ju varit fantastiskt.

Berätta gärna om detta är något väldigt gammalt. Då finns all anledning att skratta åt den här karaktären som tror sig göra en blogg om saker som händer.
Mycket nöje tillsvidare!

Det snurrar mycket kring Plura just nu. Munhuggandes, innerökandes med Mauro S i ett fantastiskt matlagningsprogram. Ertappad med kokain utanför Mannerströms Kometen i torsdags. I går kväll skulle någon spränga herrn i luften efter en spelning i Annedalskyrkan.

Har Plura, mannen med flätorna längst fram i Eldkvarn, gått från folkkär till gangster på en vecka? Glöm för guds skulle inte varför han är så älskad. Notera även nedan att Fredrik Virtanen låter dum i huvudet när han säger ”kör” vid presentationen av Eldkvarn – Fulla för kärlekens skull.

Trodde aldrig jag skulle påstå något så direkt idiotiskt som att Magnus Uggla har släppt en bra skiva. Dessvärre, i mina ögon, måste jag ändå framhäva att Bobbo Viking från 1989 är ett mycket bra album. Under den här tiden fyllde Magnus Uggla en funktion som en lite för kantig glasspinne i stjärten på adels-Sverige.

Detta är på fullaste allvar, och tycker du klippet (ignorera idioterna som presenterar Uggla i början) nedan är hemskt så är heta tipset att spåttifajja skivan. Väl värd lyssning. Mycket nöje!

I grevens tid. Lyckades, i sista sekund, haffa en biljett av min roomie Ellinors husband to be, Erik J. På scen: Girls, Pusterviksbaren. Det var i går och såhär dagen efter går att konstatera att det var väl värt överföringen på 200 riksdaler till Erik J.

Christoffer Owens stegade, tämligen stapplande, in på scen. Lätt hukad. Trötta ögon. Mycket i bagaget att berätta för en stillastående publik. Det började trevande – avslutades fantastiskt. GP’s Johan Lindqvist beskrev händelseförloppet bra. Läs gärna på GP.se, men notera samtidigt att han benämner bandet som The Girls.

Och så till frågan:

Får man spontant lägga in ett ”The” framför ett bandnamn?

Trevliga tider just nu för den som alltid varit förälskad i det medvetet skräpiga ljudet i rock n roll musik. Wavves har mycket välfötjänst och enligt spelets alla regler tagit en p.p i sammanhanget (se nedan varför). Även lite hårdare som flörtar lite med den nya städade punken. Personligen håller jag just nu way out west-klara Surfer Blood som favorit. Om de går in i den just nu omskrivna lofi-vågen är svårbedömt, kanske till och med ointressant.

Varför detta uppstår nu är svårt att orda om, kanske en reaktion mot att gitarrbaserad rockmusik låter allt för mycket lika dant? Händelserik gillar, men även ogilar. Risken finns att folk tröttnar på lofi-pop/rocken och köper Lil Waynes hårdrocksplatta istället. Visst har det alltid funnits lofi-indie, men istället för att vara förpassad till fritidsgården i Långared har den nu blivit bra och förpassad till de fina salongerna. Det finns också bajsexempel på det här – Vivian Girls skulle tydligen vara otroligt fantastiska. För jävla dåligt. Bara stökigt.
Den här hypade genren kan även skådas i en något mjukare framtoning. Guldkorn i genren presenteras här:

Veronica Falls – Beachy head

Air Waves – Shine on

Wavves – Wavves

För dig som sitter inne på mycket helgpengar kan jag tipsa om något som hade varit magiskt om det hade utspelat sig för 40 år sedan: Lisebergshallen tar emot The Temptations och Four Tops. I dagsläget undrar man mest hur det gick att flyga över de gamla Motown-hjältarna från USA, samtliga i båda banden sjunger bokstavligt talat på sista refrängen – kanske till och med utrot. För dig som ändå skaffat biljett till detta önskar jag dig en magisk kväll och det är väl bara att föreställa sig hur det en gång i tiden kunde se ut:

I dag släppte Way out West en ny hög med klara artister – bland dem M.I.A (tungt) och Jónsi (kanske inte lika tungt). Det som dock väger tyngst är den gamla popräven Paul Weller. Jan Andersson, en mycket trevlig herre jag träffade på min korta praktik i höstas, på GP håller dock inte med mig. Han ser Weller som en trött gubbe – vilket säkert kan stämma. Jag har dock svårt att se hur det kommer bli tråkigt.

Paul Weller har som soloartist inte varit föremål för några svenska hyllningar, och den naturliga förklaringen ligger säkert i att det inte förekommer samma magi som The Jam en gång i tiden framkallade. Men att det skulle bli tråkigt för den sakens skull håller jag inte med om. Förra året såg två av mina goda vänner Paul Welle i M.E.N-arena i Manchester på hans 22 dreams-turné. De bevittnade något helt annat än en trött gubbe. Därför vill jag inte döma ut honom än. Weller må kanske inte vara min största hjälte – men jag tänker definitivt ge honom en chans, särskilt med tanke på att senaste skivan var riktigt bra. Om det blir samma grej i Göteborg som i England är visserligen oklart – men vi ska definitivt ge den trötta gubben en ärlig chans.

Mina barndomshjältar bob hund är förevigt fastetsade i mitt hjärta. Jag hade alla skivor och kunde med perfektion imitera sångare Tomas Öbergs skånska dialekt. Jag vet inte om jag är stolt över detta men hur som helst blev jag mycket lycklig över att DN.se uppmärksammat att medlemmen Jonas Jonasson just nu auktionerar ut sin mustasch på Ebay. Högsta bud i skrivande stund är 71 dollar – vilken jävla bargain!

Kolla här vilken grej!

En gång skapades magi…

Hoppas någon vacker själ hittar en ny uteplats för Götets bästa mojitos.

Se så vackert.

I dag är det fredag. Sportlovet är snart slut och jag kan börja låtsas att jag har något att göra igen – bra. Jag har snöskottat sönder min ryggjävel vilket är en utmärkt ursäkt för att slippa gå ut och rulla hatt – istället planera framtid. Framtiden bör från och med planeras utefter två saker; en film och en dryck. Båda med den gemensamma nämnaren: Sailor Jerry.

Min kärlek startade på mitt, nära inpå slav-, arbete som barstaff/kitchenporter i Manchester förra vintern. Efter varje skift kunde man erbjudas en så kallad staff pint – om det var en hygglig en i baren kunde man få valfri dryck; och så blev jag bjuden på en Sailor Jerry rum + pineapple juice + citronskiva på kanten. Tänk om det aldrig hade hänt? I ett år har jag längtat efter denna dryck eftersom systembolaget endast tillhandahåller Sailor Jerry som beställningsvara -dumheter. I dag (om min sönderskottade rygg klarar detta) blir det därför en utflykt till systembolaget på Kungsportsavenyn i Göteborg. Personalen ska se på mig med ögon som säger ”han är invigd” när jag beställer mina två flaskor (kanske bara blir en – jag har ju csn (rhyme)) Sailor Jerry spiced rum. Det blir dyrt och tungt – men tänk vilken känsla att någon gång nästa månad få inmundiga denna ljuvliga dryck tillsammans med annanasjuice och annan diverse fruktdryck. Det är magi.

Det finns även en film om Hori Smoku – mannen bakom Sailor Jerry. En tatuerare från Hawaii som älskar USA, sprit och the navy.

Jag har sportlov och det är tråkigt. För att lätta upp stämningen har jag botaniserat bland gamla blogg-inlägg här på streetwear/rapmusic/coolpeople-hemsan Snorstadsungar. Kommer Airmir någonsin lyckas komponera ett konstigare statement än det här från 9 december, 2009:

Fyndade en hel sunday best som får Airmir att framstå som en pajas. Dä kôstar å legga på tôpp.

Insnöad spenderas denna söndag, föga överraskande, inomhus – kan finnas ett mått av lättja med i bilden. Men jag har fått mycket gjort; (11 – 15) NHL10, (15 – skrivande stund) JooYounPaek.com. Jag har svårt att få grepp vad det är hon vill – JooYoun Paek (det är ett namn). Under ”bio” beskriver hon sig som konstnär och verkar syssla med extrem funkis/ bekvämlighets-artisteri. Min förtjusning ligger inte i konstnärskapet utan att hon genom sina prylar får Oppfinnar Jocke att framstå som kreativt handikappad. Detta är garanterat inte en busfärsk nyhet med tanke på att det lär krävas rätt mycket tid att komma på och utveckla dessa helt poänglöst fantastiska prylar och bekvämlighetsartiklar. Jag vill ändå räkna det som en ”händer” och officiellt förkunna min förälskelse.

GP TvåDagar gjorde mig inte besviken vecka åtta,
när detta tips levererades: