Johan Lindqvist på GP tippade Manchesterbandet Hurts som något för 2010. Det lär säkert bli så. Kul att jag faktiskt har spenderat en mycket märklig efterfest hemma hos Adam Anderson (synth). Trots att jag här försöker mig på något löjligt sätt att få lite oförtjänt credd och känna mig lite hög på livet så måste jag erkänna att det är några saker som känns lite sjukt med bandet. Vissa delar av hela känns lite betalt – kolla pressbilden ovan som lika gärna kunnat vara ur en Filippa K katalog. Stora delar av videon till ”Blood, Tears & Gold” är ett kvinnoben – vad jag inte riktigt vet vad som menas med? Stora delar av videon till ”Wonderful Life” är en sångare som håller ett fast grepp om sitt kön – vet absolut inte vad som menas med det?
Ännu jobbigare blir det då att förkunna hur mycket jag älskar dessa två låtar; fantastiskt mycket – naturligtvis kommer höras och skrivas mycket mer Hurts under kommande 11 månader. Debutskivan är ju inspelad i Gôtet.
”Blood tears and gold”-videon får mig att tänka på förtexterna till Lolita.
Hmmm… han kanske har en hard-on i andra videon… eller kanske ska på prostataundersökning och vill rätta till grejerna?
Så mycket sex.