Den här veckan har jag sett 12 biofilmer. Eller ja 11, eftersom jag lämnade salongen, tio minuter in i senaste Beck-rullen. Jag ska snart recensera filmerna. Håll ut.

Oj oj oj här har vi giganternas kamp! Det här fick 70-talisterna att gå igång för flera år sen. Six million dollar man Steve Austin (Inte wrestlingkillen) mot Bigfoot (Inte han som bodde med Henderssons).

Här har ni mig (med avsaknad av hals) och min kompis Jenny. Jenny jobbar i förskolekök på dagarna, men det är bara en täckmantel, förstår ni. När hon är ledig, blir hon den fruktade KALLSKÄNKAN! Alltså, det är inget seriemördaralias eller nåt sånt, men hon kallas för Kallskänkan ibland när hon är ute och läser dikter eller spelar med sitt band Stormen.

Vi har gjort en serie ihop. Eller ja, jag har gjort en serie av en av hennes texter. Här kan ni läsa serien.

Nej inte dom biljetterna. Men som sagt, jag har köpt biljetter till DOOMs konsert i november.
Ta en titt på datumen på biobiljetterna. Fyra på en dag. Nytt rekord. Det ska bli mig ett sant nöje att börja ”at the movies”-recensera igen.

Som serietecknare är det lätt att uppskatta serietidningshomager i musikvideos. Det finns ingen serie som jag uppskattar så mycket som Batman (Vilket jag brukar få skit för, av mina mer kräsna serietecknarkompisar). Varför gillar jag Batman? Jo, dels för att titelkaraktären lyckas vara cool utan superkrafter, dels för att hans civila jag är en filantropisk multimiljonär som (till viss del) trotsar sitt kapitalistiska uppbringande (Till skillnad från den där flöjten Iron Man, som både är krigshetsare och suput på fritiden). Men också för att Batman har två av mina absoluta favoritserieskurkar: Joker och Twoface. Märkligt nog finns det två musikvideos där båda karaktärerna slagits ihop. Visst är både ”Jack Napier” och Harvey Dent Batmans värsta fiender, men varför kombinera dom båda?

Prince som gjorde soundtracket till Tim Burtons ”Batman” (1989) fläskade på med flera musikvideos. Här har vi ”Partyman”, en klassiker som jag dansade loss till som fyraåring, framför MTV. I videon spelar Prince karaktären Partyman som är en blandning mellan…Jokern och Twoface. Hur gick den kombinationen till egentligen? Korsbefruktning?

I videon till Hot Chips ”Ready for the floor” spelar sångaren Alexis Taylor både Jokern och Twoface och sig själv. Samtidigt. Det är ganska svårt att förklara, men ta en titt på videon så förstår ni nog. Kan tillägga att textraden ”You´re my number one-guy” är en återkommande replik från Tim Burtons  ”Batman”.

Bonus: Keith Murray och LL Cool Js gamla dänga ”Incredible” har en rolig video, där dom inblandade gör sina egna tolkningar av 60-talets Läderlappen. Kolla in LL som ”The last laughter”, han ser ut som Göran Johansson i hög hatt.

Visst hatar man folk som kommer för sent? Tidsoptimister är något av det värsta jag vet. Visst, om man blir 5-10 minuter sen till ett möte så är det okej, men då kan man i alla fall vara god nog att meddela den andra parten om den stundande sena ankomsten.

Jag känner tre tidsoptimister som gjort seghet till sin livsstil. Albert* är en kompis från Uppsala som man kan stämma träff med klockan ett och så dyker han upp klockan två. Parman** är en landsman som säger ”Jag kommer om tio minuter” och dyker upp en och en halv timme senare (En gång fick han mig att hoppa över en middag hos farsan, för att han var för seg för att intervjuas för ”den där hemsidan jag är reporter för”.).
Sen så har vi min bror. Sedan våra liv schemalades efter svenska skolsystemets bestämmelser, har han ständigt haft problem med att komma i tid. Och det blev värre med åren. Resten av familjen kunde sitta i bilen och vänta på att brorsan skulle dyka upp. Varför körde vi inte iväg utan honom? Jo, för det var hans hockeymatcher vi skulle åka iväg och titta på.

I måndags satt jag hostandes och hade tagit farväl av några Uppsalakamrater, som precis hade tagit tåget efter sex vilda dagar i min stad. Jag gick ner mot nöjesstråket och passerade Gamla Ullevi. Av ren rutin snubblade jag in på biografen Bergakungen för att ta en titt på mina bioklubbspoäng. Det är få vardagstillfällen då jag känner mig som en highroller och när biosalongsbiträdet utbrister ”989 poäng”, bubblar det till inombords.

”The Expendables”, monsterprojektet man har drömt om sedan mellanstadiet, gick nu på bio. Jag försökte komma på vem man skulle erbjuda en gratis biokväll. Det borde vara någon som man diskuterat drömprojektet med, sedan barnsben. Dom första jag kom att tänka på, var upptagna med sina respektive handikapp (ny flickvän/nyblivet föräldraskap), så jag fick ringa min lillebror som direkt visade intresse för betald filmvisning. Sen la han bomben: ”Jag är i Varberg och måste hem imellan”.

Fy fan. Där stod jag på bergakungen med två betalda biobiljetter och min bror var långt åt helvete från centrala stan. Skulle han hinna ta sig hem från varberg till mölnlycke och sen lyckas ta bussen in till stan, med bara två timmar på sig?

Jag gick upp till Danilo och satte mig vid baren. Ett glas av husets godaste whiskey skulle nog råda bot för den tryckande smärtan i halsen och för oroligheterna inför min brors sena ankomst. Jag satte mig och samtalade lite smått med bartendern, som visade sig vara en trevlig prick. Trots att Danilo är en classy restaurang (med snygg interiör och saftiga priser inräknat),verkade det vara tomt. Bartendern sa att det brukar vara ganska dött i augusti. Ganska förståeligt. Vissa människor går ju t o m ut och badar, så här års. Helt plötsligt ringde det på telefonen och brorsan meddelar att han sitter på bussen in. Lättnaden svepte över mig som en kall bris under Ernst Kirschteigers beiga kortbyxor. Jag och bartendern fortsatte chatta lite och kom in på ämnet mat. Hans stora bringa skvallrade om att jag hade att göra med en gourmand, men han visade också vara gourmet (Gourmand = matälskare, Gourmet = Fetsmakare). Han berättade om sitt besök på den där danska restaurangen som nyligen gick om El Bouli i titeln som världens bästa restaurang. Helt plötsligt dök brorsan upp och matsnacket avbröts. Ganska trist, jag ville gärna höra mer om den där danska stjärnsyltan.

Jag och brorsan gick direkt till anvisad salong. Det sista min bror sa, innan vi avnjöt 1 timme och 43 minuter hjärndöd grabbaction var:

”Så, vad handlar filmen om?”.

Betyg: 2 av 5.

*Albert heter egentligen nåt annat.

**Det gör även Parman.

så länge ingen kommenterar  när jag skriver, tänker jag fan inte blogga här. Vart är uppdateringen? jag är trött på att vänta. Och varför bloggar ingen längre?

För en vecka sen så gjorde jag och Dabbe (två tredjedelar av Hovstaterna) en rolig låt med Parham. Här har ni den.

Hallå där, muchachos! Sitter här vid min söndriga laptop och försöker photoshoppa serierutor utan att fanskapet stänger ner. Såg just klart säsongens första avsnitt av ”Entourage”. Lite av ett standardavsnitt och visst var det kul att man fick höra en tung Gangstarr-låt i slutet?

Den första juli är det deadline för inlämning av mitt bidrag till antologin ”Världens Ende”. Jag kommer sitta i djup koncentration och tuscha klart samtliga sidor, tills jag är färdig. Detta innebär att jag kommer spendera en hel del tid framför datorn – dock inte online. När jag är klar med det projektet, så tänker jag ta ledigt. Inte ledigt som i ”sommarlovsledigt”, utan ledigt från datorn. Det är sommar för fasen. Jag ska ut och springa i solen under några veckor. Alla behöver vi ladda batterierna lite. Så här fint väder var det när jag, Parham och Victor H var ute och fiskade strömming på åland. Jag kanske borde skriva hela upplevelsen. Men det tar jag till hösten. Nu väntar flera härliga utflykter under arbetstid, några sköna roadtrips och en hel del sol och bad. Sen så får jag väl ta och odla tillbaka Hopf-mustaschen.

Ses i Augusti.

Johannes, 5 år. Ser Hajen. Lär sig simma vid tretton års ålder.
Johannes, 17 år. Ser The Shining under haschrökning. Ser inte på skräckfilm under dom kommande två åren.
Johannes, 19 år. Ser Cannibal Holocaust. Slutar äta kött i tre månader.

Johannes, 26 år. Ser den här filmen.

Slutar se på film överhuvudtaget.

http://www.tradera.com/BATMAN-THE-DARK-KNIGHT-JOKERNS-POTATISSKALARE-PROP-REPLICA-auktion_341050_114721293

Och jag missar det, för att jag är utomlands. Nå väl.

…fram tills nu.

Välkommen till min egna blogg.

Disclaimer: Jag servar fortfarande SSU, bara så ni vet.